Gibson Les Paul – De första 20 åren.
 |
Kan en sunburst bli vackrare? Jag blir salig när jag ser den här bilden på en orginal 50-tals Gibson Les Paul Standard
Boken är heller inte så dålig, något att sukta igenom. |
| - the Sunburst - |
Under det sena 40-talet blev allt fler gitarrister intresserade av de elektriska gitarrerna, och främst gitarrer med en solid kropp och ett mindre format. Som svar på detta behov introducerade Gibson därför Les Paul modellen år 1952. Den var förvisso inte den första solida gitarren på marknaden, då Fender hade introducerat sin Broadcaster/Telecaster redan 1948.
Det fanns ett visst motstånd från de äldre stötarna inom Gibsonkoncernen mot solida elgitarrer, och det var den främsta orsaken till att Gibson var lite senare ur startgroparna. Det var först när Les Paul kom med nya ideer och råd som hjulen började snurra (han hade byggt en solid gitarr “the log” några år tidigare), och den nya Gibsongitarrerna fick även namnet Les Paul. Les Paul fick royalty (och får så fortfarande) för varje gitarr och förstärkare med hans namn som säljs.
De första Les Paul gitarrerna hade platt framsida, och var i praktiken bara en plankbit med mickar och en hals. De hade enkel florentinsk (spetsig( cutaway, två enspoliga (single coil) mikrofoner med svarta plastkåpor och justerbara polskruvar. De hade också två volym och två tonkontroller och en trevägs vippomkopplare (toogle switch).
Les Paul Standard med konturerad/formad framsida kom något senare och den hade samma mikrofon och kontrollayout, men mikrofonkåporna var i stället i cremefärgad plast. Framsidan på alla Les Paul Standard hade en matt guldfärgad finish medan sidorna och baksidan var i mahogny. De hade dessutom ett kombinetarat stall / trapeze stränghållare. Stallet gick att justera i höjd och längd, men inte individuellt för varje sträng.
Versionen med två mikrofoner och plan framsida kallades Les Paul Special, och en version med bara en mikrofon introducerades 1954 under namnet Les Paul Junior. Junioren hade kropp och hals i mahogny och greppbräda i rosenträ, och finishen var mörkbrun sunburst.
De ny PAF-mickarna (designade av Seth Lower) som var känsligare och mer kraftfulla introducerades på gold top Les Paul Standard sent på hösten 1957, och 1958 kom den klassiska Les Paul Standarden med lönnframsida och sunburstfinish. Denna mest berömda av Gibsons solida elgitarrer tillverkades bara under några år mellan 1958 – 1960, då produktionen lades ned. Det dröjde sedan ända fram till 1974 innan den på nytt introducerades.
Orginal sunburst Les Paul Standards från guldåren 1958 – 60 är idag eftersökta objekt för samlare, och det är inte ovanligt med priser på 500’000 och uppåt för bra exemplar, men se upp för förfalskningar.
1955 introducerades Les Paul Custom (känd som Black Beauty), som hade en enspolig Les Paul Special pickup med svart kåpa i halspositionen, och en alnico pickup med sex rektangulära polestift i halspositionen. Som smeknamnet antyder gick den bara att få i den i svart, med ebenholtsgrepp och guldpläterat stal, stämskruvar etc. 1958 kom versionen med tre humbucking mickar, och denna modell fortsatte i produktion t.o.m. 1960, då den togs ur produktion. Den återkom först 1976, efter ett produktionsuppehåll på 16 år.
Många av de första exemplaren hade en 4-vägs Switchmaster omkopplare, medan de senare hade en roterande 4-vägs omkopplare. Både dessa omkopplare kunde köra varje pickup individuellt, eller alla tillsammans. Under det sista produktionsåret 1960 hade Les Paul Custom en trvägs toggleomkopplare.
En Les Paul Junior med 3/4-skala tillverkades i begränsad omfattning mellan 1957-1960, som nybörjargitarr eller ”damgitarr”.
 |
| 57 Gibson Les Paul Gold Top |
Det kan vara lite svårt för oss att fatta idag, men under början av sextiotalet dalade försäljningen av de klassiska Les Paul modellerna till den grad att det krävdes omfattande designförändringar för att få fart på försäljningen igen. Dessa nya modeller är de som vi idag allmänt kallarI för SG modellerna (SG står för Solid Guitar).
Dessa nya Les Paul modeller släpptes 1960 under de tidigare namnen Junior (en single coil pickup), Special (två single coil pickuper), Standard (två humbuckers) och Custom (tre humbuckers). Custom gick att få i svart eller vit finish, medan de tre andra hade cherry som standardfärg (vitt förekom som option). En stor miss var att Gibson glömde fråga Les Paul vad han tyckte om förändringarna, och han blev över huvud taget inte konsulterad inför den stora förändringen av sortimentet.
Naturligtvis vägrade han att ge Gibson tillstånd att använda hans namn på de nya modellerna, som redan hängde hos återförsäljare över hela USA. Detta medförde att de flesta gitarrerna från det första årets produktion hade Les Paul namn på gitarrerna. Detta ändrades i mitten av 1961, då namnet SG lanserades för de nya gitarrerna.
De tidiga SG-modellerna med Les Paul markeringar är mycket eftersökta bland samlare och gitarrister,och kostar därefter. Produktionen det första året var också relativt låg jämfört med senare år, även om exakta siffror inte finns tillgängliga. Detta gör dessa Les Paul SG:s mer sällsynta, vilket hjälpt till att pressa upp priset. Produkter som inte tillverkats i så många exemplar lockar alltid samlare och ger högre priser. Det första årens produktion av SG Les Paul Standards och Custom hade dessutom ett väldigt speciellt tremelo där tremeloarmen fungerade i sidled i stället för i höjdled, som var det normala för de flesta andra tremelos. Tyvärr så byttes de flesta av dessa orginal tremelos ut mot andra konstruktioner eller togs bort helt och hållet, då de gav stora problem med stämningen av gitarrerna.
=> Fortsätt till del 2 => |
