 |
| Ett fint ex. av Burny från sent 70-tal |
Fernandes är moderbolaget som koncentrerade sig på att göra Fenderkopiori, medan Burny är divisionen som tog hand om Gibsonkopiorna. Fernandes dök upp som tillverkare på 70-talet och är fortfarande "still going strong". Hela verksamheten startades med att tillverka klonade Fender och Gibsongitarrer, och detta fortsatte fram till mitten av 80-talet. Det hela fick dock ett slut när Fender och Gibson hotade med stämning. De hade under en period försökt att blidka Gibson genom att designa om täckplattan för halsskenan och andra små detaljändringar på de olika Gibsonkopiorna. När det gäller Fenderkopiorna, så blev de tvingade att helt ändra designen på huvudet.
De äldre Fenderkopiorna som är ganska ovanliga är nästan exakta kopior in i minsta detalj. Gitarrerna döptes till "Revival"-serien, eftersom de i huvudsak återskapade de äldre klassiska Fendermodellerna. Loggan på huvudet var i det närmaste omöjligt att skilja från en Fenderlogga på ett avstånd över 5 meter, och stallsadlarna var stansade precis som Fenders, förutom att det på Fernandes sadlar stod F.S.R.G. (Fernandes Sound
and Research Group) i stället för Fender. De andra detaljerna var lika oblygt kopierade från orginalstratorna. Naturligtvis var även Telecasterkopian lika grundligt klonad.
När det gäller Burnus LP-kopior, så fick de namnet “Super Grade” i stället för "Les Paul". Dessa modeller fick beteckningen RLG-XX, där XX ersattes med olika siffror. Dessa siffror gav modellnummret samt även det rekommenderade försäljningspriset. De flesta japanska gitarrtillverkarna använde modellnummret på detta dubbla sätt, som modellnummer och på vad gitarrerna skulle kosta..
Jag har fått raporter om att Burnys Super Grade "Les Paul"-kopior är den största favoriten bland klonerna på Gibsons 50 och 60-tals "Les Pauler", bland studio och turnerande gitarrister. Känslan i gitarren är den samma, och speciellt uppskattar de Burnys fokusering på att göra feta halsar på Standardmodellen. I sökandet efter ersättningsgitarrer att använda på scenen i stället för deras värdefulla $30'000 orginalgitarrer, blev Burny valet. Pickuperna som Fernandes och Burny använde i sina modeller hade dessutom den bästa Fender och Gibson.tonen av alla kopiorna. Som single coil pickup använde Fernandes L-5000, L-5000 Vintage
II och L-5001, medan Burnys "Les Paul"-modeller begåvades med de berömda VH-1 mickarna, som hade en extraordinär Gibsonliknande ton. Burny gjorde även kopior på andra gibsongitarrer, som alla är lika bra.
De äldre Fernandesgitarrerna har serienummer, men bara sporadiskt. De hittas då på halsplattan på Stratakopiorna i Revivalserien. För övrigt använde Burny / Fernandes serienummer ytterst sällan, och det enda sättet att bedöma åldern är genom täckplattan för halsskenan. Gibson klockformade täckplatta fanns med under hela tillverkningen under 70-talet och en bit in på 80-talet. Den klockformade modellen med tunna vita band och åsar som stack ut från sidan användes från mitten av 80-talet fram till det tidiga 90-talets modeller.
Gitarrerna tillverkas fortfarande, men numera sker tillverkningen i Korea. Det går att se om det är en Korea-Burny
genom att titta på halsskeneplattan, då den har en "palace-shape" och tre skruvar. Det är väl ingen tvekan om att det är de japansktillverkade modellerna som man ska satsa på, då de helt enkelt är bra mycket bättre.
De gamla “lawsuit” modellerna blir alltmer sälsynta, och är definitivt värda att samla/satsa på. Det stora intresset från samlare både utomlands och inom Japans gränser har medfört att priset på dessa Burnymodeller fördubblats på bara två år. Definitivt en framtida klassiker
Orginalartikeln skriven av Andrew Mechling |
